Första gången… någon gång måste ju vara det….

OK, har börjat blogga sent i livet. Men det finns faktiskt vissa som inte bloggar och aldrig skulle kunna tänka sig att göra det av olika andedningar.     Jag var en av dem.

Varför blogga? Är det inte lite ungdomsvarning på det? Jag menar se mig- jag finns – tonårstankar osv.  Det är det säkert. Och eftersom jag är långt ifrån tonåren (låångt, suck) så kändes det patetiskt att börja skriva dagbok på nätet. Särskilt eftersom jag inte för ngn dabok annars. Och alla som säger ”jag gör det för min egen skull”, stämmer det egentligen? Liknande debatter har förts om silikonbröstimplantat och smink.  Är det inte uppmärksamhet de vill ha? Vissa kanske, och det är väl inget fel med det. (Var tolerant nu – inre förmanelse). Men jag hör inte till dem. Och jag har upptäckt (när jag kom över min blogg-fobi och faktiskt började läsa vissa bloggar) att det finns människor som faktiskt bloggar för att dra uppmärksamhet till händelser/företeelser snarare än till sin egna lilla person. Och det är en helt annan sak. Då blir det helt plötsligt intressant… Och det hoppas jag att min blogg kommer att vara med. God kväll värld!